Fler företag runt om i världen genomgår digitala omvandlingar, vilket innebär att mera data lagras och nås elektroniskt än någonsin tidigare. Mot denna bakgrund har Zero Trust visat sig vara ett kraftfullt ramverk som kan hantera de många utmaningar som är förknippade med moln- eller hybridmiljöer och fjärranställda. Läs vidare för att ta reda på mer om hur organisationer kan använda säkerhetsmodellen Zero Trust för att reducera antalet sårbarheter, förhindra hot och kontrollera anställdas användning av och åtkomst till data.
Vad är Zero Trust?
Zero Trust omdefinierar processer för att anta att varje användare är opålitlig i början av varje interaktion. Med detta förhållningssätt autentiserar och kontrollerar systemen automatiskt användares tillstånd innan de ges åtkomst till applikationer, databaser eller affärstillgångar. Dessutom valideras varje användares behörighetsstatus kontinuerligt när appar och data används.
I takt med att fler företag och myndigheter verkar inom moln- och hybridmiljöer, ökar behovet av Zero Trust-ramverket. Dessa miljöer gör det allt svårare för företag att avgöra vem som bör få åtkomst till nätverk och applikationer. Det är därför det blir allt vanligare att implementera arkitektur och strategi som inte har förbehållslöst förtroende för användare.
Ett viktigt fokus är användarvänligheten och arbetsflödet för användare. När det kommer till prestandaproblem innebär rätt ramverk att alla valideringsprocesser sker snabbt i bakgrunden, vilket minimerar avbrotten för användaren och samtidigt stärker företagets säkerhet.
Termen Zero Trust-säkerhetsmodell används ibland omväxlande med liknande eller relaterade termer som Zero Trust-arkitektur, Zero Trust-nätverksarkitektur, Zero Trust-nätverksåtkomst eller gränslös säkerhet.
Hur fungerar Zero Trust?
Zero Trust-säkerhetsmodellen bygger på en rad huvudprinciper, vilka är utformade för att på ett tillförlitligt sätt identifiera användare och deras avsikter. Zero Trust-principer inkluderar:
Angripare finns överallt
Genom att anta att hackare finns både inom och utanför nätverket, följs principen att inga maskiner eller användare kan betros förbehållslöst.
Slutpunkter är otillförlitliga
Om en enhet har adekvata säkerhetskontroller kommer slutpunktshanteringen att validera dessa. Slutpunktssäkerhet bör även omfatta autentiseraren för att säkerställa att endast godkända enheter används och att privat nyckelmaterial är ordentligt skyddat.
Användare bör tilldelas lägsta nödvändiga åtkomstnivå
Genom att ge användare endast den åtkomst de behöver, minimerar du exponeringen mellan användare och känsliga delar av nätverket. Detta är i motsats till förhållningssätten ’lita på alla på insidan’ eller ’lita men verifiera’.
Använd mikrosegmentering för att upprätthålla säkerhet
Mikrosegmentering innebär att säkerhetsparametrar delas upp i mindre regioner i skilda delar av nätverket, baserat på dataklassificering, med separat åtkomst. Detta säkerställer att användare inte kan komma åt andra zoner utan ytterligare autentisering.
Åtkomstkontroll minskar nätverkets attackyta
Genom att införa strikta kontroller för användaråtkomst och enhetsåtkomst minskar en organisation nätverkets attackyta. Det är viktigt att övervaka hur enheter får åtkomst till nätverket för att säkerställa att var och en har tillstånd. Åtkomstkontroll bör skydda viktiga system genom att tillhandahålla lägsta nödvändiga behörighetsnivå för att utföra en åtgärd.
Flerfaktorsautentisering (MFA) är av största vikt
Användare valideras genom starka autentiseringsåtgärder innan åtkomst beviljas. Tvåstegsverifiering (2FA) anses vara svagare än MFA och kan underminera Zero Trust genom att felaktigt autentisera användare.
Stark autentisering ska uppfylla tre viktiga kriterier
Ett; den bör inte förlita sig enbart på delade hemligheter eller symmetriska nycklar såsom koder, lösenord och återställningsfrågor. Två; den bör använda hårdvara för att avvisa nätfiske ute efter inloggningsuppgifter och identitetsstöld. Och tre; den bör vara skalbar och lättanvänd. Allt som benämns flerfaktorsautentisering uppfyller inte nödvändigtvis dessa tre kriterier.
Hur implementeras Zero Trust?
Ett Zero Trust-ramverk hjälper företag att arbeta säkert och effektivt, även när användare och data är spridda över olika platser och i olika miljöer. Det finns dock ingen enhetlig metod för att implementera ramverket, så de flesta företag börjar planera anpassningsprocessen genom att dela upp den i tre primära steg.
1. Visualisera organisationen
Det första steget en organisation behöver ta för att upprätta en Zero Trust-säkerhetsmodell är att visualisera alla dess komponenter och hur de är anslutna. Detta kräver en grundlig utvärdering av organisationens resurser och hur de nås, tillsammans med de risker som medföljer. Till exempel kan ekonomiavdelningen behöva komma åt en databas som innehåller privata kunddata, och med den anslutningen medföljer sårbarheter som innebär risker.
Denna visualiserings- och utvärderingsprocess bör fortgå då en organisations resurser, och behovet av att komma åt dessa resurser, fortsätter att utvecklas i takt med att organisationen växer. Likaså kommer värdet och de risker som associeras med dessa komponenter också att förändras. Av denna anledning bör organisationer som planerar att implementera ett Zero Trust-nätverk börja med vad de antar kommer att vara viktigast och mest sårbart när de inleder anpassningen av ramverket.
2. Förmildring av risker och problem
Det föregående steget identifierade alla potentiella sårbarheter – samt de tänkbara hot som de kan utsättas för, och de vägar angripare kan ta – och förmildringsfasen tar nu itu med dessa problem i prioritetsordning.
Under denna fas upprättar en organisation de processer och verktyg som ska hjälpa till att automatiskt detektera nya sårbarheter och hot. Det bör också finnas processer som automatiskt stoppar hot eller, när det inte är möjligt, i så hög grad som möjligt mildrar effekten av det sannolika utfallet (till exempel genom att begränsa vilka data som exponeras).
3. Optimera utförande
Under det tredje steget av implementeringen av Zero Trust-ramverket arbetar organisationer för att utöka sina processer och protokoll till att omfatta alla IT-aspekter. Tiden det tar för denna implementering att genomföras beror helt på organisationens komplexitet och på vilka resurser de investerar i under processen.
Det allra viktigaste är att ramverket testas rutinmässigt för att säkerställa effektivitet och användbarhet allteftersom det implementeras och kommer att täcka fler aspekter av organisationens infrastruktur. Organisationer som inte korrekt prioriterar användarupplevelsen när de implementerar säkerhetsramverk som Zero Trust kommer att behöva hantera bristande efterlevnad och minskad produktivitet i stor skala.
Fördelarna med Zero Trust
Ett Zero Trust-ramverk ökar säkerheten för organisationer som genomgår en digital omvandling och hjälper till att framtidssäkra organisationer som har för avsikt att anpassa sig och förbli i molnet. Detta gör Zero Trust särskilt relevant för SaaS-företag (Software as a Service), liksom för företag som växer inom olika branscher. Det är särskilt fördelaktigt för organisationer som behöver tillmötesgå fjärranställda eller underhålla en miljö med flera moln. Viktiga fördelar inkluderar:
Effektiv åtkomstkontroll
Genom en kombination av slutpunktssäkerhet, identitetsverifiering, lägsta åtkomstkontroll, mikrosegmentering och andra förebyggande tekniker, avskräcker Zero Trust angripare och begränsar deras åtkomst till applikationer, data och nätverk. Detta gör det till ett av de effektivaste sätten för organisatorisk åtkomstkontroll.
Gränslös strategi
Med den ökande mängden fjärrarbete runt om i världen växer antalet slutpunkter i ett nätverk och infrastrukturen utökas till att omfatta molnbaserade servrar och applikationer. Detta gör åtgärden att övervaka och upprätthålla säkerhetsområdet mer utmanande. En Zero Trust-strategi hanterar denna utmaning genom att tillgodose vilket antal enheter och användare som helst med lika robust säkerhet.
Större insikt
En molnbaserad Zero Trust-modell kan öka insynen i nätverkstrafiken allteftersom leverantörer övervakar, hanterar, felsöker, korrigerar och uppgraderar infrastruktur. Modellen bör inkludera insikt i slutpunktssäkerhetens hygien och autentiserare.
Minskad risk
En Zero Trust-modell minskar en organisations attackyta genom att begränsa användaråtkomst och segmentera nätverket. Följaktligen minskar modellen tiden det tar att detektera intrång, vilket hjälper organisationer att minska skador och dataförlust.
En effektivare användarupplevelse
Zero Trust kan förbättra användarupplevelsen eftersom åtkomstpolicyer och riskbedömningar kan eliminera behovet av upprepade autentiseringar. Mekanismer som SSO (Single Sign-On) och stark MFA minskar behovet att komma ihåg komplexa lösenord.
Regelefterlevnad
Zero Trust-ramverket stöder efterlevnad av olika interna och externa regelverk. Genom att skydda varje användare, resurs och arbetsbelastning förenklar Zero Trust-ramverket granskningsprocessen och gör efterlevnaden av PCI DSS, NIST 800-207 och andra standarder enklare.
Användningsfall för Zero Trust
I dagens miljö kan alla organisationer dra nytta av en Zero Trust-säkerhetsmodell. Användningsfallsexemplen gäller dock organisationer vars infrastruktur inkluderar:
- En arbetskraft på distans eller av hybridmodell
- Äldre system
- Okontrollerade enheter
- SaaS-appar
De huvudsakliga hot som Zero Trust strävar efter att övervinna inbegriper:
- Insiderhot
- Attacker på distributionskedjan
- Utpressningsprogram
Zero Trust är relevant för organisationer som står inför:
- Branschkrav eller andra regelkrav
- Oro kring att bibehålla cyberförsäkring
- Behovet att ta hänsyn till användarupplevelsen, särskilt i relation till MFA
- Utmaningar med att locka och bibehålla tillräcklig expertis inom cybersäkerhet, med tanke på den världsomspännande kompetensbristen
Varje organisation står inför unika utmaningar beroende på dess industrisektor, geografiska fokus, skede i digital omvandling och nuvarande säkerhetsstrategi. Zero Trust kan dock vanligtvis anpassas för att möta specifika organisationers krav.
Zero Trust och cyberåterhämtningsförmåga
Övergången till hybridarbete och den ökande mängden cyberhot – vilka ständigt blir mer avancerade – innebär att cyberåterhämtningsförmåga är av största vikt för organisationer. Cyberåterhämtningsförmåga innebär att betoningen har ändrats från att förhindra cyberattacker till att acceptera deras oundviklighet i dagens värld – men säkerställer att organisationen är så förberedd som möjligt och kan reagera och återhämta sig snabbt och effektivt. Zero Trust innehar en huvudroll för ökad cyberåterhämtningsförmåga.
Ett av hindren för implementering av Zero Trust är antalet förvarade datacentrerade verktygsuppsättningar som många organisationer brottas med. Hybridarbetsplatsen har fått säkerhetsteam att implementera nya slutpunktslösningar, vilket har lett till ännu fler dataskyddsverktyg. Denna mängd verktyg – vilka samtliga medför regler och analyser där känsliga data överlappar användare, applikationer och enheter – kan orsaka problem för Zero Trust. Detta beror på att de avbryter dataflödet, minskar synligheten och ökar risken för policyfelkonfigurationer.
Lösningen är att konsolidera datacentrerade processer till en datasäkerhetsplattform (DSP). En plattform underlättar större kontroll genom att använda en centraliserad policymotor som omfattar alla datacentrerade processer. Att integrera processer och säkerställa kontinuitet tar bort förvaringar, vilket förbättrar datasynligheten och gör spårningen mer konsekvent. Detta möjliggör i sin tur större automatisering, förenklade operationer och mer transparens för användarna.
En bra datasäkerhetsplattform (DSP) bör förena dataupptäckt, klassificering och kontroll samt minimera dataförlust och oklarheter. Den bör även möjliggöra en infrastruktur som gör det enklare för säkerhetsteam att implementera Zero Trust på en organisations hybridarbetsplats.
Vanliga frågor om Zero Trust-säkerhet
Vanliga frågor om Zero Trust inkluderar:
Vilka är principerna för Zero Trust-säkerhet?
Grundprincipen för Zero Trust är ”lita på inget, verifiera allt”. Zero Trust-arkitektur upprätthåller åtkomstpolicyer baserade på sammanhang – som användarens arbetsroll och plats, vilken enhet de använder och vilka data de ber om – för att förhindra olämplig åtkomst. Zero Trust är utformat för att skydda moderna miljöer och möjliggöra digital omvandling genom att använda starka autentiseringsmetoder och nätverkssegmentering, förhindra förflyttning i sidled och säkerställa lägsta åtkomstpolicyer.
Vilka är de främsta fördelarna med en Zero Trust-modell?
Den största fördelen med Zero Trust-modellen är att den hjälper till att minska affärsrisk. Detta beror på att applikationer och data förblir otillgängliga och oexponerade tills en användare har autentiserats och getts tillstånd att interagera med dem. Detta i sin tur förbättrar åtkomstkontrollen eftersom organisationer uppmuntras att ompröva hur åtkomst beviljas och skärpa kontrollen för hur länge tillståndet beviljas för ett visst användningsfall. På det hela taget uppväger fördelarna med Zero Trust avsevärt de initiala utmaningarna med att implementera det.
Hur kan du tillämpa Zero Trust?
Vid utformningen av Zero Trust-arkitektur fokuserar säkerhetsteam vanligtvis på att svara på två frågor. Dessa är: Vad försöker du skydda, och vem försöker du skydda det mot? Svaren på dessa frågor avgör hur säkerhetsteam tillämpar Zero Trust. Många organisationer implementerar Zero Trust genom att införa det i etapper, och de börjar med de viktigaste tillgångarna eller testar oviktiga tillgångar, innan de introducerar Zero Trust över nätverket i större skala.
Rekommenderade produkter
- Kaspersky Hybrid Cloud Security
- Kaspersky Managed Detection and Response
- Kaspersky Threat Intelligence
Läs mer
